Den gäckande anläggningen

Veckan har inneburit regn, sol, hård blåst och en hel del muttranden (som rör vår mystiska anläggning nr 7) från projektledaren...


Då solen skiner så skuggar vi de ytor vi behöver fotografera, så att färgningar och annat ska synas bättre © Norrbottens museum

Rutor och åter rutor
Arbetet går sin gilla gång, grovrensningen är klar på den del av yta A som har maskinavbanats. Inga fler fynd förutom grönstenen och kvartsbiten som Liselotte hittade i tisdags. Rutgrävningen på yta A fortsätter, inga fler fynd här heller. Nu har slagplatsen kunnat avgränsas och några rutor kommer att tas ned några centimeter till nästa vecka. Så kommer vi även att rutgräva lite kring anläggning 5, där vi tidigare har hittat fynd.

Besök
Yta A har haft besök av en älg som gått över ytorna och i onsdags hälsade en liten hoppande besökare på hos oss på yta B. Museets fotograf, Staffan Nygren, var ut nu i torsdags och filmade lite under pågående undersökning av anläggning 7. Blir spännande att se vad för film Staffan kommer att skapa.


Liten hoppande groda, för tillfället vilandes i Sandras händer © Norrbottens museum

Anläggning 7
Anläggning 7 ger oss många funderingar. Anläggningen tycks inte ha något slut (vet inte hur många gånger vi trott att "nu, efter det här kollagret tar det nog slut". Så är icke fallet, inte än i varje fall. I den sydvästra kvadranten är vi nere ca 70-75 cm utan att ha kommit ner i anläggningens botten. Här kom dessutom sammanhängande kolbitar, som fortsätter in i anläggningens nordvästra kvadrant.


Sammanhängande kolbitar, ca 70-75 cm ner i anläggningens sydvästra kvadrant. I profilkanterna se även en avgränsning, vilket indikerar en nedgrävning © Norrbottens museum

I den nordöstra kvadranten kommer nytt lager på nytt lager och löser av varandra. Kol, sten, kol och sten...


Det första mer sammanhållna stenlagret, mitt bland det kolfläckade lagret. Innan detta stenlager var de skörbrända stenarna i den kolfläckiga färgningen ganska små. Stenarna och kollagret avgränsas av en tydlig rosabränd kant, som indikerar en nedgrävning © Norrbottens museum


Det andra stenlagret, mer tätt liggande än lagret innan. Under detta kommer ytterligare kol och sten (vilket vi vet efter att ha sondat oss ner en bit...) © Norrbottens museum

Stolphål?
Eventuellt har vi ett stolphål i en av profilerna till anläggningen, eller så är det det kolfläckiga lagret som går ut just där. Vi lär märka detta när vi gräver den sydöstra kvadranten av anläggningen

Eventuellt stoplhål © Norrbottens museum

Från början hade vi funderingar på om färgningen vi såg var efter en bostadskonstruktion. För närvarande känns inte detta lika troligt längre, på grund av anläggningens djup... Förslag har framförts på att det kanske är en kokgrop - men i nuläget saknas sten i anläggningens mitt, vilket borde finnas om det är en kokgrop. Vid stick med sond stöter vi emot något hårt, kanske sten eller så skenhälla. Vi har börjat gräva oss ner i anläggningens mitt, men än så länge dyker inga stenar upp...

Om vi har ett stolphål är detta intressant då det tyder på en överbyggnad, vilket även fynd av kolat näver och de sammanhängande kolstyckena som fanns på ytan kan indikera - nedfallen tak/väggkonstruktion som kan ha varit täckt med näver? Hur stämmer detta i så fall överens med resten av anläggningen?

Utslagen projektledare. Söker i skyn efter svar på frågor rörande anläggning 7? © Norrbottens museum

/Frida; lite bättre till sinnes än när bilden ovan togs...

Grönsten och diverse funderingar

Så har näst sista veckan på lokal 7 inletts. Är vår 7:e vecka här i Lantjärv, tiden har gått otroligt fort - känns som att vi nyss anlände och slet med torven... och icke att förglömma: att solen sken och värmde, idag har snålblåsten virvlat runt öronen på oss!

Yta A

Fortsatt rutgrävning sker på yta A, dock utan några större fynd. Idag avvek vi från rutgrävningen och började istället grovrensa den del av yta A som har maskinavbanats. Med hjälp av fyllhammare går vi ner ca 5 cm i blekjorden. Vi har inte jobbat på den här delen av yta A och genom att grovrensa ytan får vi en bättre spridning av fynd och skärvsten.

I samband med denna rensning påträffades idag ett ämne/förarbete (?) i grönsten, vilket är kul. Är vår andra grönsten vi hittar i Lantjärv, den andra och mindre biten grönsten påträffades på yta C, i anslutning till anläggning 1.

Liselotte med sitt fina fynd; grönstenen © Norrbottens museum

Grönsten är ett material man vanligtvis har använt sig av under stenåldern, så om det är så att detta grönstensämne är bearbetat är detta intressant!

De två grönstensämnen som vi hittat i Lantjärv © Norrbottens museum

Huvudbryderier

Anläggning 7 ger oss många funderingar, tankesprång och idéer av olika slag - vad är det för typ av anläggning vi har framför oss egentligen? Är det resterna från en bostadskonstruktion eller något helt annat? Handlar det i så fall om en bostad från järnålder eller nyare tid? Vi har ingen kunskap om hur järnåldersbostäderna har sett ut i området, vilket gör att vi verkligen hoppas att det är en bostad från järnålder! Det kan dock mycket väl röra sig om en mer sentida konstruktion, vi har bland annat påträffat blekjord bitvis under kollagret som var synligt efter viss nedrensning.

Det första kollagret framrensat © Norrbottens museum

Närbild på kollagret i den nordöstra delen av anläggning 7. Det är här kollagret är som störst © Norrbottens museum

Vi har även påträffat ytterligare 2 kollager. Vi hade ett kollager, synligt efter endast en bits nedrensning. Efter att det kollagret dokumenterats, grävdes detta bort. Under detta framkom en mindre bit sammanhängande kol samt ett antal skörbrända stenar med kol emellan.

Det andra kollagret; ett mindre lager än det första © Norrbottens museum

När detta lager dokumenterats och vi så småningom börjat undersöka det kolfläckade lagret som löper runt anläggningen, kom ytterligare ett kollager...

Det tredje kollagret, som påträffades vid grävning av det kolfläckiga lagret som syns i bildens vänsterkant © Norrbottens museum

Anläggning 7 får fortsätta att förbrylla oss, förhoppningsvis kommer vi närmare svaret ju mer av anläggningen vi undersöker... i annat fall får vi vänta på dateringar. Vi kommer att sända iväg kol för C14-analys när vi kommer in på kontoret när fältsäsongen är över i oktober.

Blivande arkeolog?
I veckan har grävgänget utökats av en praktikant, Louise, som vanligtvis går sista året på gymnasiet, naturvetenskaplig linje. Vi hoppas att hon ska trivas hos oss ute i Lantjärv, och vem vet - kanske också hon blir arkeolog en dag!

Louise och Maria gräver på yta A © Norrbottens museum

Ola får avsluta tisdagens blogg:

En bra karl reder sig själv; om skorna inte håller tätt så tager arkeologen vad man haver tillgängligt... © Norrbottens museum

/Frida

Anläggning nr 7

Så har snart ytterligare en vecka passerat av grävtiden i Lantjärv. Nu har vi i stort sett bara 2 veckor kvar... Arbetet går sin gilla gång med rutgrävning, men denna blogg kommer att handla om det som känns mest intressant just nu...

Anläggning 7

Vår färgning som vi misstänker utgöra någon form av bostadskonstruktion har nu namngetts till anläggning 7 (här kan vi jämföra med lokal 39 som enligt uppgift är uppe i 47 anläggningar...).

Anläggning 7, foto taget från öster © Norrbottens museum

Dokumentation

Vi har nu ritat och mätt in anläggningen, vilket tog sin tid - är mycket detaljer som ska med; färgningar, former, detaljer... Fotografering, beskrivningar och mängder med funderingar har vi tampats med. Dessutom har vi använt ett redskap som allmänheten ofta tror att vi bara jobbar med - penseln! Med hjälp av pensel har vi borstat fram kolkoncentrationer som är belägna ungefär mitt i anläggningen. Penseln är ett utmärkt verktyg att få fram till exempel kolpackningar och stenkonstruktioner, men är inget verktyg vi arbetar mest med...

På bilden ovan ses övergången tydligt mellan de olika färgningarna; rostjord längst till vänster, rostjord med kolinslag i mitten och slutligen blekjord längst till höger © Norrbottens museum

Närbild på kolfläckarna i rostjorden som löper runt blekjordsfärgningen i mitten av anläggning 7 © Norrbottens museum

Vad är då detta för typ av konstruktion?

Under arbetets gång, när vi har rensat fram denna konstruktion har vi har haft mängder med funderingar - men vi lutar åt att det rör sig om någon form av bostadskonstruktion, vilket i så fall är otroligt spännande då det inte sedan tidigare finns lämningar efter bostadskonstruktioner från järnåldern i det här området. Nu finns det ju en möjlighet att denna konstruktion inte är så gammal som vi hoppas... men i nuläget utgår vi från att anläggningen har liknande dateringar som övriga anläggningar på lokalen, det vill säga mellan 500 f.Kr - 500 e.Kr.

Foto taget från stege över anläggning 7, från söder. I anläggningens mitt löper två parallella "kolrader" © Norrbottens museum

Ett tag funderade vi på om dessa två "kolrader" som löper parallellt med varandra utgjorde härdarmar. Blekjorden i mitten av anläggningen är rosafärgad, vilket den blir när den varit utsatt för eld/värmepåverkan. Det ligger eldpåverkad sten i anläggningen, som kanske kan komma från en urplockad härd. Dessutom löper en skogsbilväg rätt över området, som troligen har tryckt en del av materialet från sitt ursprungliga läge.

I nuläget lutar vi dock mer till att "kolraderna" utgör en del av en takkonstruktion. Kolet i anläggningen antyder att den har brunnit/kolat - och i så fall har taket rasat. Byggnaden har troligen utgjorts av en lättare konstruktion, kanske med hjälp av slanor - i så fall kan det dessa vi ser.

På bilden ses dels två "kolrader" som löper parallellt med varandra i anläggningens mitt. Dessutom löper en smalare kolsträng mellan dessa samt slutligen en större kolfläck © Norrbottens museum

Vi kommer imorgon påbörja grävningen av anläggning 7, så nästa vecka bör vi kunna informera dels om hur arbetet går och dels om vi har nya funderingar kring tolkning/ar av anläggningen. Den som väntar på något gott...

/Frida

Efter regn kommer solsken

Måndagen inleddes med ett lätt duggregn, som senare övergick i ett ständigt ökande hällregn. Lokal 7´s tappra grävgäng grävde på trots de strida forsarna och sållade (i alla fall så gott det gick) innan vi beslöt oss för att avbryta arbetet då regnet bara tilltog. Schakten började bli vattenfyllda, sanden fastnade alltför mycket i sållen och vi riskerade att missa något...

Översvämmad yta C © Norrbottens museum

Kvarts

Vid fortsatt rutgrävning på yta A framkommer mer kvarts i området där Magnus grävt fram avslag efter avslag. Nu gräver vi på ömse sidor om där Magnus grävt, och kommer på så vis få en avgränsning av den troliga slagplatsen. Idag fick även Ola göra sitt första fynd - efter lite mer än 2 veckors grävande, så det var ju på tiden! =)

Ola med sitt första fynd © Norrbottens museum

Norrbottens första "bostad" från järnåldern?

I slutet på förra veckan lade vi märke till en intressant färgning som framkommit i ett av våra rutnät på yta B. Denna färgning har nu rensats fram, rutnätet har utvidgats och vi har kunnat avgränsa färgningen. I mitten har vi en blekjordsfärgning, en försänkning jämfört med omgivande markyta - med andra ord verkar den vara nedgrävd. Runt blekjordsfärgningen har vi ett uppskattningsvis 2 dm brett rostjordfärgat lager med mängder av kolinslag. Denna färgning löper runt blekjordsfärgningen. Utanför "kolbältet" finner vi en vanlig rostjordfärgning.

Bild över färgningen, som vid fototillfället var under framrensning © Norrbottens museum

Vad kan då detta vara? Kan vi ha haft turen att påträffa resterna efter en byggnadskonstruktion? I så fall handlar det om den första konstruktionen av en bostad från järnålder här uppe i Norrbotten, vilket gör det hela extra spännande... I nuläget vet vi inte hur mycket vi ska våga hoppas på att det handlar om resterna efter en eventuell hydda/vindskydd eller liknande, vi får se vad som händer med färgningen när vi gräver oss ner i den. Färgningen vi har känns i nuläget väldigt spännande.

Färgningen framrensad. Skörbränd sten ligger på gränsen mellan blekjord och kolfläckat lager samt mellan det kolfläckade lagret och vanlig rostjord. De skörbrända stenarna bör utgöra en del av konstruktionen © Norrbottens museum

Vi har funderat kring följande:

- Det bör inte vara resterna från en rotvälta - en rotvälta resulterar knappast i detta kolfläckiga lager vi har, och som mycket tydligt löper runt blekjordsfärgningen

- Det har skett en del sentida aktiviteter i området (dikningsarbeten, Kalixlinjen - en försvarslinje under andra världskriget - har enligt uppgifter från ortsbor gått i området), men vi har grävt oss ner ca 10 cm, vilket med tanke på marktillväxten i området är rätt djupt och vi bör vara nere i åtminstone lite äldre tid.

- Kan det kolfläckade lagret vara rester från någonting som har kolat? Har konstruktionen delvis varit uppbyggd av ris som har kolat?

- Blekjorden är belägen i en svacka, och indikerar en nedgrävning. Handlar det om en golvyta?

I nuläget kan vi egentligen bara säga att vi har hittat spår av någonting, en konstruktion av något slag. Förhoppningen är att den ska utgöra en form av bostad, oavsett om det rör sig om en hydda eller ett vindskydd eller någonting helt annat. Vi har idag ingen kunskap om vilken typ av bostäder människorna bodde i under järnåldern. Vi vet att området nyttjats under järnåldern, vi hittar lämningar från den här tidsperioden - men än så länge har inga bostadskonstruktioner påträffats (framtills nu?). I morgon påbörjas arbetet med att rita och mäta in färgningen, därefter kommer vi att börja gräva den. När vi får fram en profil kommer vi förhoppningsvis kunna säga lite mer om vad detta kan vara för någonting... under tiden så hoppas vi - dock inte för mycket, så vi blir för besvikna...

Arbetet i övrigt

I övrigt löper arbetet på ungefär som vanligt. Rutgrävning sker på yta A, anläggning 4 är nu färdigundersökt - den anläggning som delundersöktes under förundersökningen. Tyvärr blev den skadad i samband med avverkningen, och någon ny kunskap får vi inte direkt ut från den del som nu har undersökts. Jannika fortsätter tappert med att undersöka anläggning 5, som nog närmar sig sitt slut. Anläggning 5 är först grävd i profil och resterande halva grävs nu i single context, med andra ord så "gröps" gropen ur. Vid grävning i single context följer vi anläggningens form, istället för att gräva både anläggning och omgivande markyta.

Lantjärvgänget rutgräver på yta A © Norrbottens museum

Frida vid anläggning 5, vars profil blivit en vallgrav efter måndagens hällregn © Norrbottens museum

/Frida; med en förhoppning om att fler spännande detaljer kring vår intressanta färgning ska kunna avslöjas senare i veckan

Grophärd!

Grävgänget i Lantjärv jobbar på bra ute i Lantjärv. Dagen börjar som ett litet äventyr när vi inte vet hur eller snarare om vi tar oss fram till grävplatsen - vägbygget har bidragit till en skogsbilväg liknande en berg- och dalbana, lös sand vi riskerar att köra fast i samt enorma grusberg mitt i vår väg. Nu börjar färden till och från lokal 7 gå riktigt bra, byggandet av servicevägen har hunnit så pass långt att de inte är i vägen när vi kommer åkande. Arbetarna är omtänksamma och har sett till att vi ska ta oss fram och tillbaka, trots deras bygge. Så trots berg- och dalbanan så har det gått riktigt bra i veckan.

Kokgropen blev en grophärd
Det har nu visat sig att anläggningen vi trodde skulle bli en kokgrop istället blev en grophärd! Det vi trott varit stenar när vi sondat har visat sig vara en enormt hård skenhälla. Skenhälla bildas i rostjorden, där mineraler samlas vid urlakningen av blekjordsskiktet. Under torvlagret har vi blekjord, som lakats ur på mineraler - därav den bleka färgen. Dessa mineraler har samlats i kommande jordlager, rostjorden. Ibland blir det så kraftig järnutfällning i rostjorden så att detta jordlager blir väldigt hårt, det vill säga att skenhälla bildas.


Grophärden i profil © Norrbottens museum

Hematitlager
I jordlagret i Lantjärv finns även naturliga hematitlager. Dessa svarta sandkorn har en gång i tiden svallats upp på stranden med hjälp av havet. När vi gräver i jorden påträffas dessa lager antingen som täta svartfärgade band eller genom svarta strieringar, som avviker från omgivande mark.


Här ses hematitlager i form av svarta strieringar. Del av profil av härdgropen © Norrbottens museum

Funderingar kring färgningar
När vi arkeologer gräver ser vi mycket efter färgningar av olika slag. En färgning kan indikera en anläggning, en benkoncentration, en bostad... Vid profilgrävningen av anläggning 5, grophärd, har vi funderat en hel del kring de färgningar som går att urskilja. Den vanliga jordmånsbildningen här gör att vi under torvlagret har ett ljust lager, blekjorden, som övergår i rostjord. I härdgropens profil har vi en gråbeige färgning överst, som avviker från "vanlig" blekjord. Under detta lager kommer ett ljusare lager som sedan övergår i en rostbrun färg, rostjorden. Funderingarna har varit om det översta lagret är ett påfört lager och det ljusare lagret utgörs av blekjorden? Det kan även vara så att det övre lagret faktiskt är blekjorden, där hematitlagret (som inte urlakas) är kvar och gör att blekjorden i så fall behåller denna grådaskiga färg. I så fall så är det ljusa lagret under det gråa en övergång mellan blekjord och rostjord. Vi spånar vidare på detta.

Försök till tolkningar
Genom att avgöra vad dessa färger är för något utför vi en del av ett tolkningsarbete. En fundering har utgjorts av att ett påfört lager har jämnat ut ytan i anslutning till grophärden, och att man här kanske har vistats under ett vindskydd? Utifrån det fyndmaterial vi hittills har på lokal 7 får vi känslan av att boplatsen inte varit speciellt långvarig. Ett trampat jordgolv blir hårt och det gråa jordlagret känns inte hårt när vi gräver. Om man däremot inte bott speciellt lång tid på platsen bör inte jordlagret bli så hårt, däremot kanske anta en avvikande färg? Vi arkeologer gräver inte bara utan tänker, tänker och tänker ännu mera - allt för att kunna presentera en rapport med ett tolkningsförslag och ett undersökningsresultat. Vi dokumenterar lämningar för framtiden, så att även andra ska kunna använda sig av materialet.


Profil med färgningar av olika slag, beskriven i text ovan © Norrbottens museum

Vi kommer att här framöver gräva fram två profiler för att avgöra dels om det översta lagret är naturligt och dels hur hematitlagren i så fall följer omgivningen. Det grådaskiga lagret är belägen i de norra delarna av yta A. Vi ska ta reda på om färgningen går att avgränsa endast i anslutning till anläggningen eller om färgningen finns i ett större område. Genom detta resultat kan vi lättare fortsätta vårt tolkningsarbete. Troligtvis utgörs dock färgningen av ett naturligt lager, men vi väljer att försöka avgränsa färgningen för att göra oss säkra på detta.

Med ett försök att delge er några arkeologers ibland smått förvirrade tankar
/Frida

Stubbe, regn och kvarts

Så har halva grävtiden passerat för oss på lokal 7. Hösten smyger sig på, dagarna blir kallare och ibland är dimman tät på morgnarna när vi åker mot Lantjärv.

Regnig måndag
Under i stort sett hela måndagen hade vi regntunga moln hängande över oss. Trots allt regn håller vi humöret uppe så gott det går, även om grävtakten blir alltför långsam och sållningen går otroligt trögt. Känns ungefär som att försöka sila gröt när sanden är blöt och sållen stockar igen på en gång. Trots regnet arbetar vi arkeologer naturligtvis ändå - vi har en tidsplan att hålla och regn stoppar oss inte i första taget!

Jannika och Maria sållar © Norrbottens museum

Skärvstenspackningar
Anläggning 2 och 3, de två skärvstenspackningarna som varit belägna bredvid varandra med ca 1 meters mellanrum är nu färdigundersökta. Tyvärr framkom inga färgningar eller kol, bortsett från en liten liten bit i anläggning 2. Förhoppningen om att få dateringar på dem båda har därmed fallerat. Vi får se om makrofossilproverna kan ge något resultat.

Anläggning 2 i profil © Norrbottens museum

I nuläget vet vi inte riktigt vad dessa anläggningar har använts till. Vi hittar inga spår efter eldning - vare sig kol (förutom en liten liten bit) eller rödbränd färgning - så trots formen på anläggningarna handlar det kanske inte om härdar. Har man hettat upp stenarna någon annanstans? Stenarna i anläggningarna är eldpåverkade och har spruckit av värme. Har stenarna hettats upp och något har lagts ovanpå dem för att torka? Eller har man använt dem till något annat?

Miljöarkeologi
Miljöarkeologi (bland annat makrofossilanalys och pollenanalys) är ett värdefullt komplement till arkeologin. Utgångspunkten för miljöarkeologin är det arkeologiska materialet men man använder sig av geologiska, biologiska, kemiska och fysikaliska metoder. Med hjälp av makrofossilanalys kan man till exempel identifiera växtrester. Genom att samla in ett prov från en anläggning finns en förhoppning om att kunna identifiera fröer och växter som kan berätta något om hur dåtidens människor levde.

Rutgrävning och en eventuell slagplats?

Fortsatt rutgrävning sker, nu framför allt på yta B samt även ytterligare några rutor på yta C. Dessa områden ska grävas klart först, så att Banverket kan dra sin serviceväg här. Vi har även rutgrävt på yta A i väntan på att rutnät ska sättas ut på yta B och C, och Magnus hamnade i två rutor som gav en hel del fynd i form av kvartsmaterial - eventuellt har vi en liten slagplats här, ska se vad vi får för spridningsbilder när vi grävt klart här.

Liselotte rutgräver på yta B © Norrbottens museum

Ola - som börjar bli desperat då han hamnar i fyndtomma rutor hela tiden... © Norrbottens museum

Stubben

Jannika och Pernilla kämpar vidare med anläggning 5. Funderingarna kring om det är en kokgrop kvarstår. Dock verkar det som stenarna i gropen inte ligger i en sammanhängande stenpackning, utan att det först varit ett lager sten, sedan ett lager sand och därefter ytterligare ett stenlager. I nuläget är vi i sandlagret mitt mellan, vid stick med sond framgår det tydligt att mer sten finns under detta lager. Blir intressant att se vad som händer med gropen när vi gräver oss ner.

I förgrunden ses Jannika arbeta vid anläggning 5 och stubben, Pernilla ses gående med hinkar på väg till sållet och Magnus arbetar vid anläggning 3 i bakgrunden © Norrbottens museum

I anslutning till anläggning 5 finns en stubbe. Eller snarare fanns. Jannika och Pernilla har kämpat hårt med att bli av med stubben som tagit upp en hel del plats där de själva vill vistas för att kunna gräva anläggningen.

Pernilla ger sig i kast med stubben © Norrbottens museum

Äntligen! Stubben är borta! Jannika och Pernilla är nöjd över sitt arbete med stubben! © Norrbottens museum

/Frida

Fynd och anläggningsgrävning

Arbetet i Lantjärv går sin gilla gång. Rutgrävning och anläggningsgrävning sker parallellt. Dessutom har ett fåtal fynd dykt upp under torsdagen...

Första fyndet denna vecka
Idag gjorde Magnus de första fynde på yta A, sedan vi började rutgräva här. Fynden utgörs av kvartsavslag. Avslag är rester som uppstår vid redskapstillverkning. Ytorna vi gräver på känns väldigt fyndtomma, så det är kul när vi väl hittar något. Det kan handla om att vi undersöker en boplats där man inte har vistats under så lång tid, och det kan vara därför vi inte hittar så många spår efter järnålderns människor.

Pernilla rutgräver på yta A, Magnus ses i bakgrunden arbeta med anläggningsgrävning © Norrbottens museum

Anläggningsgrävning
Det vi arkeologer menar med anläggning kan tydas som att det är någonting som är en konstruktion, till exempel en härd, en kokgrop, en grav eller en avfallsgrop. En anläggning har en (oftast) tydlig avgränsning och skiljer sig från omgivande mark. Här i Lantjärv har vi hittat 5 anläggningar, 3 av dem skärvstenspackningar (härdar), en härdgrop (en härd som är nedgrävd en liten bit) samt troligtvis 1 kokgrop.

Anläggning 1 och 2
Maria och Magnus har idag påbörjat undersökning av anläggning 2 och 3. Dessa härdliknande anläggningar ligger bredvid varandra med ca 1 meters mellanrum. Vi undersöker dessa genom att sätta upp en profil mitt över anläggningarna, därefter gräver vi först bort en halva så att vi får fram en profil. Profilen dokumenteras genom ritning och fotografering. Dokumentation av anläggningen sker även innan den börjar grävas. Förhoppningen är att vi ska kunna hitta daterbart material i dessa anläggningar. Hittills ser det inte så lovande ut, både anläggning 2 och 3 är grävda till hälften nu och inget kol eller ben har påträffats. Nu håller vi tummarna om att vi ska hitta något daterbart i de halvor som är kvar.

Anläggning 2 och 3 © Norrbottens museum

Magnus och Maria jobbar med att undersöka var sin anläggning © Norrbottens museum

Anläggning 5

Jannika och Pernilla har börjat gräva sig ner i den troliga kokgropen. Ska bli intressant att se hur djup den blir. De har grävt sig ner omkring 20 cm nu, och vid stick med sond kommer ytterligare stenar omkring 10 cm ner. En bit ner i anläggningen påträffades en mörkbrun fet färgning som vi har tagit in som ett fettsyreprov. Då vi tyvärr inte har hittat några ben alls på denna boplats är förhoppningen att vi ska få svar på frågor om näringsfång med hjälp av fettsyreprover.

Jannika har börjat gräva anläggning 5, en trolig kokgrop © Norrbottens museum

Anläggning 5, nedgrävning påbörjad © Norrbottens museum

Forntida strand
Lantjärvsboplatsen har varit strandbunden, det dåtida havet låg nere vid myren som vi har söder om vårt undersökningsområde. Det borde ha varit ett utmärkt ställe att fiska och jaga säl på. Trots detta hittar vi inget benmaterial som tyder på detta. Även om det är tråkigt att vi än så länge inte kan få svar på vilka näringar man nyttjat på platsen är det ändå intressant att inget benmaterial har hittats. På lokalerna 20 och 39, också järnåldersboplatser som undersöks och har undersökts längs Haparandabanans sträckning nu i sommar, har mängder med brända ben påträffats. Det kan hända att människorna under den här tiden har nyttjat dessa områden på olika sätt eller så har man hanterat ben/kött på skilda sätt. Det ska bli mycket spännande att ge sig i kast med tolkningar av sommarens undersökningar när vi kommer in på museet i höst.

Hur arbetet fortskrider och fler funderingar dyker upp på bloggen under nästa vecka

/Frida

Fulltalig grävstyrka

Så har september månad inletts, och med den även älgjakten. Idag var det ett gäng älgjägare som passerade området, lät som att de hade jaktlyckan med sig.

Tillskott i grävgänget

I måndags anlände Ola och Magnus till Lantjärv. Tjejmaffians epok är alltså över. Gossarna är varmt välkomna, även de ska förhoppningsvis trivas ute i Lantjärv. Nu är i alla fall grävstyrkan fulltalig, alla är på plats och nu ska förhoppningsvis arbetet löpa på som planerat.

Rutgrävning

Ett rutnät har satts ut över yta C, på östra sidan av anläggning 1. Här har gänget rutgrävt både måndag och tisdag, tyvärr framkommer vare sig fynd eller konstruktioner. Vi hade hoppats på att kunna se spår av någon överbyggnad som kunde ha varit belägen ovan anläggningen, men inga spår från en sådan har kunnat ses. Antingen har det aldrig funnits någon konstruktion eller så har det varit en lätt överbyggnad som inte lämnat spår efter sig fram till idag.

Rutgrävning på yta C. Magnus, Sandra, Pernilla och Liselotte © Norrbottens museum

Planritning och kokgropar

Maria och Jannika har under tisdag eftermiddag roat sig med att rita av anläggningar i plan, ett arbete som fortsätter även imorgon. Maria har börjat rita av anläggning 2 och Jannika är i stort sett klar med ritningen av anläggning 5. Anläggning 5 kommer att börja grävas imorgon, genom att vi snittar den och får fram en profil, innan resterande halva grävs bort. Ska bli spännande att se vad det är för en anläggning, finns tankar om att det kan röra sig om en kokgrop. I undersökningsområdets närhet finns 5 runda kokgropar, vilka vanligtvis dateras kring 800-400 f.Kr. Under förra veckan påträffades en rektangulär kokgrop, dateras oftast till vikingatid, i samband med en utredning en bit ifrån vårt undersökningsområde. Med andra ord finns det kokgropar i närområdet, så det är inte omöjligt att även anläggning 5 är en sådan. Den kan dock naturligtvis visa sig vara något helt annat...

Jannika ritar anläggning 5 i plan © Norrbottens museum

Djurbesök

Förra veckan hade vi spindeln Folke på besök. Vanligen så är det mest människor och hundar som är och hälsar på oss i Lantjärv, bortsett från alla insekter av olika slag, men ibland så får vi celebert besök. Idag hälsade ödlan Pelle på nere vid yta C. Pelle trivdes ypperligt i solen på Sandras arm. Av älgjägarna som passerade fick vi även veta att en älg legat och vilat (eller gömt sig) en bit bortanför där vi är och gräver. Dessutom, för någon vecka sen hade vi en ren som sprang ut mellan våra ytor. Som tur är vände renen tillbaka till skogen, utan att ha trampat sönder något för oss. Trevligt med besök är det i alla fall!

Ödlan Pelle har det gott i solen på Sandras arm © Norrbottens museum

Totte

I dagarna har Totte fått arbeta hårt. Det har varit inmätningar av skärvsten och åter skärvsten, avvägning av ytor (höjdmätning) och utsättning av rutnät. Utan vår käre totalstation så skulle mycket av vårt arbete ta betydligt längre tid. Totte är guld värd - när han fungerar som han ska, tekniska prylar har ju för vana att bråka en del...

Frida mäter med Totte (vår eminenta totalstation) © Norrbottens museum

Ola springer runt med prismat för att mäta in skörbränd sten på yta B © Norrbottens museum

Veckans plan

I veckan blir det fortsatt rutgrävning, yta C ska grävas klart och ett rutnät ska sättas ut över yta B. Dessa ytor ska prioriteras så att Banverket kan dra sin väg i området, utan att vi hejdar arbetet alltför mycket. Yta A känns mest intressant, där anläggningarna är belägna, och arbetet på yta A kommer naturligtvis löpa parallellt med övriga ytor. Mer rapport om veckans händelser kommer som vanligt på torsdag

/Frida