onsdagen den 6:e augusti 2008

En efterlängtad uppdatering...

Allt för lång tid har gått sedan lokal 7:s blogg har uppdaterats. Årets fältsäsong är i full gång (främst utredningar och schaktkontroller av medeltida statskulturlager men även fornminnesinventering i Narken samt en mindre grävning i Vallen), men har tre veckors jobb inne på kontoret innan fältarbetet drar igång igen för min del...

Dateringar och rapportväntan
Det har egentligen inte hänt så mycket nytt sedan sist. Samtliga analyssvar och dateringar har kommit för ett antal månader sedan. Dateringarna är främst knutna till järnålder, men exakta dateringar avslöjas inte förrän rapporten är klar. Då efterarbetet för övriga Haparandabanan har tagit betydligt längre tid än vad som beräknats från början, har rapporttiden förlängts. Resultatet från lokal 7 och övriga Haparandabanan skall vävas ihop i rapport-diskussionen, vilket medför att lokal 7-rapporten fått ligga i träda ett tag, i väntan på att få ta del av övrigt resultat. Rapporterna beräknas vara klara till i början av november, därefter väntar granskning på Länsstyrelsen här i Norrbottens län.

Lite fyndfotografier
Staffan Nygren, en av museets fotografer, har fotograferat några av fynden från lokal 7:


Nbm acc nr 2008:101:5. Vår mystiska grönsten, fyndnr 137 © Norrbottens museum


Nbm acc nr: 2008:101:7. Ytterligare en grönsten, ev förarbete. Fyndnr 116 © Norrbottens museum


Nbm acc nr: 2008:101:8. Kvartskärna i plattformsteknik, fyndnr 2 © Norrbottens museum


Nbm acc nr: 2008:101:9 Skrapa i kvarts, från sidan, fyndnr 83 © Norrbottens museum


Nbm accnr: 2008:101:10. Samma skrapa som ovan, fotad uppifrån, fyndnr 83 © Norrbottens museum


Nbm acc nr: 2008:101:11 Liten kvartsskrapa från yta A, fyndnr 12 © Norrbottens museum


Nbm acc nr: 2008:101:12. Kvartsavslag från slagplatsen, yta A, fyndnr 25 © Norrbottens museum

Nbm acc nr: 2008:101:13. Kvartskärna, fyndnr 13 © Norrbottens museum

Lite resultatvisningar
Här nedan följer några spridningskartor över hur främst fynd och skörbränd sten är fördelade över lokal 7.


Yta A, B och C med anläggningar (blå ytor) upptagna schakt och ytor.


Fördelning av fynd och skörbränd sten på yta A. Observera den röda koncentrationen i mitten - här är slagplatsen belägen.

Fördelning av fynd och skörbränd sten på yta B

Fördelning av fynd och skörbränd sten på yta C.

Det är tydligt - vilket även var mycket tydligt i fält - att fynd och skärvsten är koncentrerade till ytorna A och B. Yta C är nästan fyndtom och inga större spridningar av skörbränd sten förekommer. Yta B har mycket skärvsten utspritt, främst i anslutning till anläggning 7 (som här på museet allmänt kallas för "monstret"). Frågan är hur mycket skogsbilvägen och den sentida verksamheten i området har påverkat spridningen av de skörbrända stenarna. Yta A har mer tydliga koncentrationer av skörbränd sten, främst i anslutning till anläggningarna och området mellan anläggning 2 och 3 och anläggning 5. Området kring anläggning 4 är i stort sett tomt på både fynd och skörbränd sten. Den koncentration av skörbrända stenar som är belägen strax Ö om anläggning 5 (den skärvstenskoncentration som Maria rensade fram) har mycket väl kunnat vara en liknande anläggning som 2 och 3, då inga färgningar påträffades vare sig i de anläggningarna eller i anslutning till Marias skärvstenskoncentration. Troligen har stubben spridit ut stenarna något, och försvårade bedömningen. Resultatet från imätningarna med Totte tyder dock på att det nog kan ha varit en anläggning.


Fördelning av fynd från slagplatsen på yta A. Röda prickar är inmätta fynd medan gröna prickar är sållfynd som satts ut slumpmässigt i de kvartsmeterrutor de har påträffats i.
Så mycket mer information kommer inte i denna blogg, som förhoppningsvis kommer att uppdateras med lite bättre mellanrum än sist... Arbetet med rapporten fortskrider, handlar främst om att sammanställa själva undersökningsresultatet från lokal 7 med övriga Haparandabanan, samt att läsa in sig för tolkningsdelen.

För övrigt fortsätter arbetet med Haparandabanan i fält även i år, i form av mindre utredningar i närheten av Morjärv. Staffan som var och filmade de arkeologiska undersökningarna längs Haparandabanan kommer eventuellt att filma hur själva utredningsdelen går till, för att få en mer komplett film...

/Frida

onsdagen den 30:e januari 2008

Några analyssvar

Var ett tag sedan lokal 7´s blogg uppdaterades, men nu är det dags för lite ny information...

Indikationer på animaliska fetter
Resultatet från fettsyraanalyserna visar på att anläggningarna 4, 5 och 6 innehåller indikationer på animaliska fetter. Inget av proverna visar på fetter från marina djur, så troligtvis handlar det om landlevande djur. Anläggningarna 4 och 5 uppvisar de starkaste indikationerna på att innehålla fetter från djur.

Anläggning 7, våran monsteranläggning som den kallas, uppvisar andra bränningsförhållanden än övriga anläggningar. Detta kan ju troligtvis dock bero på att anläggning 7 är över 1 meter djup, medan övriga anläggningar knappt har något djup att tala om. Det kan ju dock vara intressant att ha kvar i åtanke.

Keramiken från Lantjärv
Tyvärr visade det sig att keramikskärvan vi sände iväg för fettsyraanalys var kontaminerad, dvs förorenad av andra fetter, troligen någon hudvårdsprodukt. Kanske är solkräm, myggolja eller annat som tyvärr har gjort att skärvan har kontaminerats. Det känns ju lite tråkigt att inte kunna få något resultat som berör keramiken, men man kan ju inte få allt här i världen. Vi har dock sänt iväg en av våra tre (!) keramikskärvor till C14-datering... skärvan kommer att krossas och daterbart material kommer att plockas ut. Förhoppningsvis ger detta mer än fettsyraanalysen gjorde... vi håller tummarna och väntar spänt på resultaten!

Mera ben från lokal 7!
Även makrofossilanalysen har blivit klar. MAL har vid analysen påträffat brända ben i fyllningen från anläggning 5. I nuläget vet jag inte hur stora dessa brända ben är, kan hända att de är krossade och väldigt små - därför kunde vi inte upptäcka dem i fält. Från förundersökningarna från övriga Haparandabanan påträffades krossat ben i makroanalyserna, något som inte heller hade upptäckts under fältarbetet. Detta är intressant, för det ger indikationer på att benmaterial har behandlats väldigt olika.

Markkemianalyserna visar även på höga fosfathalter, både för anläggning 5 och 6. Anläggning 6 från yta B har i dagsläget en okänd funktion. Den utgjordes av en mindre koncentration av skörbränd sten och en intilliggande rödbrun färgning. Vi samlade in ett makroprov från denna färgning som har analyserats av MAL. Markkemianalyserna visar på höga fosfatvärden, vilket pekar på en ganska kraftig mänsklig påverkan. Detta innebär att anläggningen har berikats/smutsats ner med organiskt fosfatrikt material. De höga fosfatvärdena indikerar kulturpåverkan och benförekomster. Kanske har det funnits brända ben i anläggning 6, men att dessa av olika omständigheter inte haft möjlighet att bevaras.

Skummet från anläggning 7
MAL har även informerat om att skumbildning och regnbågshinna på vattenytor kan uppkomma i järnhaltiga marklager med skiftande vattennivåer. På vattenytan bildas järnoxider och avsätts på en viss nivå, där det även sker en berikning av dessa järnoxider allteftersom processen upprepas. Skummet i anläggning 7 har alltså med järnbakterier att göra. Detta är även något som Magnus har lyckats snoka fram genom arkeologiforum.se.

Fynden
Fyndgenomgången från lokal 7 visar på ett material främst bestående av stenmaterial i kvarts, delvis i mycket dålig kvalité. Stenmaterialet från yta A är i övervägande god kvalité medan yta B och C främst uppvisar sämre kvalité på kvartsen. Kvartsmaterialet utgörs av framförallt avslag i kvarts, ett antal kärnor och skrapor, 1 avslag i kvartsit, 3 grönstenar (1 ämne, 1 ev förarbete samt 1 slipad sten), brända ben från anläggning 7 (och nu även brända ben från anläggning 5) samt 3 skärvor glimmermagrad keramik.

Arbetet fortskrider
Arbetet med lokal 7 fortsätter. I väntan på dateringar sker renritningar, iordningsställanden av foton för arkivering, arbete med kartor, samt själva rapportskrivningen. Uppdatering sker som vanligt när ny information finns att tillgå... Ska även försöka skaka fram lite bildmaterial på fynd härframöver.

/Frida

söndagen den 2:e december 2007

Var de första Lantjärvarna japaner?

Trots att lokal 7 har varit en av de mindre boplatserna som har undersökts i sommar längs Haparandabanan, så är den då definitivt mycket spännande...

Grönsten
Under förra veckan hade vi arkeologer besök av en geolog, Lennart Widenfalk, från Luleå Tekniska Universitet. Lennart har kikat på diverse stenmaterial som framkommit vid sommarens utgrävningar.

Från lokal 7 har vi samlat in totalt 3 grönstenar. Ett ämne från yta C som inte ser ut att vara bearbetat alls består av grön kvarsit som är vanligt förekommande i Finnmark. Från yta A har vi dels det eventuella förarbetet som Liselotte hittade vid grovrensningen av den maskinavbanade delen av yta A. Denna grönsten utgörs av grönskiffer/kloritskiffer och kan vara av någorlunda lokal härkomst. Det finns bland annat grönstenförekomster i Vittangiområdet. Så har vi slutligen den grönstenen som har två slipade ytor (har tyvärr ingen bild, men det kommer så småningom). Enligt Lennart Widenfalk är stenen sällsynt välbevarad och den utgörs av basaltisk lava/tuffaska och kan i princip INTE finnas i Sverige! Spännande, eller hur? På grund av den svenska berggrundens höga ålder kan grönsten inte bevaras i den form som detta fynd består av. Svensk grönsten blir mer sammanpressad och inte så välbevarad, utan relativt "platt", ungefär som Liselottes fynd. Den här grönstenen är mer som en "klump" och bör komma från ett relativt ungt geologiskt område (Island? Italien? Frankrike? Ryssland? Japan?). Dessutom har den här grönstenen inslag av mörkare gröna fläckar. Dessa fläckar slipas lätt bort av vatten, så med andra ord bör den här grönstenen inte ha vistas i rinnande vatten och kan därmed inte vara slipad på det sättet! Detta ger ytterligare stöd åt tolkningen att grönstenen är slipad av människor! Det här grönstensfyndet är troligen importerat. Dessutom bör det vara medvetet brutet - man måste nämligen gräva sig ner minst 5 meter ner i backen, gärna djupare, för att komma åt den...

Magnetitlager - inte hematitlager!
Lennart Widenfalk lärde oss också att det tydligen inte är hematitlager vi har haft i marken på lokal 7 - utan magnetitlager! Ber om ursäkt för detta...

Visade Widenfalk foton på profilen från anläggning 7, där det finns brott/störningar i magnetitstrieringarna. Under sommarens undersökningar var det någon i fältstyrkan som funderade om detta brott kunde bero på att något tungt har legat ovanpå och tryckt ihop sanden under. Så är tydligen inte fallet. Brottet påminner litegrann om hur det kan se ut efter ett jordskalv, men verkar ändå inte vara resterna från ett skalv. Ett typiskt skalv bidrar till att magnetiten bildar tydliga platåer, i det här fallet är platåerna symmetriska - likadana på både höger och vänster sida. Det ser snarare ut som att sanden har försvunnit under magnetitstrieringarna, vilket har bidragit till att sanden ovanför har rasat ihop. Men vart har sanden i så fall tagit vägen? Kanske kan det bero på någon rot? Ett rävgryt? En stolpe som körts in från sidan och som sedan tagits bort/ruttnat bort (dock finns inga tecken i dokumentationsmaterialet som styrker detta, är dock bara funderingar)?


Brott i magnetitstrieringarna. En bit under brottet löper strieringarna rakt och fint igen, om det skett ett brott, borde även dessa strieringar vara brutna, inte raka... © Norrbottens museum

Skumt
När grundvattnet sipprade in i anläggning 7 bildades även ett lager skum. Enligt Widenfalk har skummet knappast någon geologisk orsak - vattnet som sipprade in i gropen filtrerades genom sanden och kan troligtvis inte ha fört med sig något material till gropen. Med andra ord borde skummet som uppstod i samband med vattentillförseln bero på att det finns rester av någon sorts aktivitet i anläggningen. Det finns vissa växter som innehåller ett slags protein, ett ämne som löddrar - saponin. Vad kan man ha framställt i gropen som lämnar löddrande rester efter sig? Widenfalk trodde i alla fall inte att kolet i sig skulle bidra till skummet. Blir spännande att se om fettsyreproverna från anläggning 7 kan ge några svar på dessa funderingar...


Närbild på skummet i anläggning 7 © Norrbottens museum

Idéer på vad denna grop har använts till tages tacksamt emot... Rökgarvning? Framställning av rengöringsmedel? Torkning? Rökning? Bastu?

Bloggen uppdateras som vanligt igen när något nytt finns att delge er...
/Frida

måndagen den 19:e november 2007

Träkol från tall och däggdjur i hund/räv-storlek

Arbetet med lokal 7 fortsätter sin gilla gång inne på museet . Är skönt att sitta inne i värmen nu när snön och kylan har kommit.

Träkol från tall
MAL (Miljöarkeologiska laboratoriet vid Umeå universitet) har för en tid sedan slutfört vedanalyserna från lokal 7. Samtliga anläggningar (förutom anläggning 3 där vi inte påträffade något kol) har visat sig innehålla träkol från tall. Tall har en max ålder på omkring 400 år, vilket vi får ha i åtanke när vi får dateringarna. MAL har skickat vidare kolet till Ångströmlaboratoriet, så nu är det bara att vänta...

Ute i fält plockade vi in kolbitar i varierande storlek i från det kolfläckiga lagret hörande till anläggning 7. Vår fundering då var om det rörde sig om samma träslag oavsett kolets storlek. Så är alltså fallet, det rör sig endast om tall även här. Det brända nävret vi samlat in utgörs dock av björknäver.

Brända ben
Leif Jonsson har analyserat klart benen från anläggning 7. Det rör sig om brända ben som sannolikt hör till ett och samma benstycke, en del av ett rörben från ett däggdjur i storleken av räv eller hund. I nuläget funderar vi på om det skulle gå att artbestämma dessa ben mer exakt, då det känns intressant att veta däggdjursarten inför tolkningsarbetet med anläggning 7. Oavsett om de brända benen ska analyseras mer eller ej så kommer de att sändas för datering.

Kartor
Förutom arbetet med lokal 7 och övriga lokaler längs Haparandabanan så arbetar Ellinor Johansson (som var guide på lokal 20 och 39) bland annat med en utställning om Haparandabanan som ska vara klar i december. Har hjälpt henne med att framställa kartmaterial över lokalerna, där aktuella höjdkurvor är framtagna och nutida landgränsen är översvämmad. På så vis ser man den dåtida kustlinjen på ett mycket tydligare sätt, även för de som inte är så vana vid att arbeta med kartor. Har tyvärr inte rätt att lägga upp bilder på kartorna här, så ni är istället välkomna till utställningen när den öppnar.

Fyndgenomgång
I veckan kommer genomgången av fynden från lokal 7 att påbörjas, dock har keramiken fotats av en av museets fotografer, Staffan Nygren. En av skärvorna har ju sänts för fettsyreanalys och vi valde att dokumentera dem genom fotografering innan.


Alla tre skärvor glimmermagrad keramik som påträffades på lokal 7. Den mittersta skärvan har sänts för analys. © Norrbottens museum


De två skärvorna som passar ihop och bildar ett gemensamt hål © Norrbottens museum


Samma två skärvor, fotade från andra sidan © Norrbottens museum

Efter fyndgenomgången kommer ett antal fynd väljas ut för fotografering, så fler bilder kommer så småningom. Bloggen kommer att uppdateras igen när något nytt finns att delge er alla.

/Frida

fredagen den 19:e oktober 2007

Lite uppdateringar om inne-arbetet

Det har nu förflutit 2 veckor inne på kontoret sedan fältarbetet ute på lokal 7 avslutades. Första dagarna rådde en smula förvirring innan allt var uppackat och på sin ungefärliga plats. Avsaknaden av grävgänget från Lantjärv är uppenbar... ingen Lantjärvshumor och när jag nu sitter ensam inne på kontoret så är det väldigt tyst...

Prover sänt för analys
Idag har jag packeterat de sista proverna som ska skickas iväg för analys, så respektive lab kommer att motta dem nästa vecka:

Leif Jonsson vid Naturhistoriska museet i Göteborg kommer att göra osteologisk analys (det vill säga benanalys) på de brända benen som hittades i anläggning 7. Förhoppningen är att det ska gå att artbestämma benen lite närmare än till litet/mellanstort däggdjur.

Sven Isaksson vid Arkeologiska forskningslaboratoriet i Stockholm kommer att utföra fettsyreanalyser; dels från anläggning 4 och anläggning 5, båda härdgropar. Från makroprovet från Sandras skumma anläggning 6 har ett fettsyreprov tagits. Den rödbruna färgningen från anläggning 6 är misstänkt lik den färgning brända ben brukar påträffas i. Nu har vi inga ben från denna anläggning, i alla fall inte som vi kan se. Vi får se om analysen kan ge något av intresse. Analys av fettsyra kommer även ske från det feta kolet i botten från anläggning 7 samt på en av keramikskärvorna som Pernilla hittade vid avtorvningen. Blir spännande att se om denna keramik har använts vid kanske matlagning?

Miljöarkeologiska laboratoriet (MAL) i Umeå kommer att utföra både makrofossilanalys (görs av Karin Viklund) samt vedartsanalys (som görs av Roger Engelmark). Makroprover som ska analyseras är tagna i anläggningarna 5, 6, 7 och 7C. Inga makrofossilanalyser kommer att göras från anläggningarna 2 och 3 då dessa låg så ytligt i blekjorden.
Listan på vedartsanalyser är betydligt längre: MAL kommer att plocka ur kol som är lämpligt för datering från anläggningarna 2, 4, 5, 6, 7 och 7B. Utöver detta har vi plockat in kol i olika storlekar från det kolfläckiga lagret hörande till anläggning 7, som endast ska utföras vedartsanalys på - är det samma typ av trä/bitar eller handlar det om olika sorter? Sedan skickar vi även iväg det ev brända nävret för att se om det faktiskt är bränt näver eller någonting annat.

Det kol som plockas ut för datering sänds sedan vidare till Göran Possnert vid Ångströmlaboratoriet i Uppsala. När den osteologiska analysen är klar kommer även ben sändas in för datering.

Blir mycket spännande att få alla analyssvaren! Kommer att vänta otåligt på dem... på dateringarna är det idag ca 3 månaders väntetid, så vi får vänta ett tag...

Fortsatt arbete
Nu när proverna är sänt iväg på analys väntar fyndbearbetning, en del arbete i GIS samt att få iväg ett preliminärt undersökningsresultat till Länsstyrelsen. Därefter kommer förundersökningsrapporen från lokal 7 att göras klar. Denna ska sammanfogas med förundersöknngsrapporten om övriga Haparandabanan, och ska vara klar innan jul. Utöver detta är det inläsning som gäller... har skickat långa bokbeställningar till vår bibliotekarie Helena, som verkligen är en räddande ängel! Har redan en hel bunt med läsbart på skrivbordet och mer väntas komma!

Uppdaterar bloggen igen när ny information finns att tillgå. Förhoppningsvis kan jag ha lite bildmaterial då.

/Frida; som saknar sitt grävgäng från Lantjärv

torsdagen den 4:e oktober 2007

Adjö Lantjärv!

Så var vår sista fältdag avklarad. Imorgon packar vi ihop och åker med all utrustning, prover och fynd till Norrbottens museum i Luleå. Vi känner oss alla lite vemodiga till sinnes, veckorna i Lantjärvsskogarna är nu över och vi ser tillbaka på en fin fältperiod. Vår undersökningsplats känns öde, bara sållhögarna och de djupa schakten där anläggning 7 varit belägen vittnar om vår närvaro på platsen.

Avklarad anläggning
Anläggning 7 grävdes klart idag. Profilen mellan den nordöstra kvadranten och den nordvästra kvadranten har tagits bort, så vi fått en tydligare profil av anläggningen. Anläggningen har en grops form, med relativt platt botten. Botten och den östra sidan av anläggningen är stenfylld medan den västra sidan är stentom.


De båda profilerna i den nordöstra kvadranten © Norrbottens museum

Profilen mot söder © Norrbottens museum

När vi fått schaktet tömt har vi kunnat jobba vidare ett tag innan det var dags för vidare vattentömning. Arbetet har bestått av bland annat ritning av stenpackning, inmätningar med totalstation, fotografering och profilritning.

Jannika ritar profil © Norrbottens museum

Vatten i mängder
Grundvattnet har ställt till en hel del bekymmer för oss, vad gäller att nå ner till anläggningens botten. Så fort vi fått undan vattnet i schaktet har vatten strömmat till på en gång. För att tömma schaktet har vi dels använt oss av en inhyrd pump samt med hjälp av en hink-langnings-kedja.


Hink-langning© Norrbottens museum

Vad är anläggning 7?
Denna fråga har vi ställt oss många gånger nu under arbetets gång med anläggning 7: vad är detta? Från början jobbade vi utifrån idén att dett kunde vara en bostadskonstruktion. Denna tanke övergavs då anläggningen blev djupare och djupare... Därefter framfördes tanken att anläggningen skulle vara en kokgrop. Nu när gropen är färdiggrävd visar det sig att det inte är stenpackning i hela gropen, vilket kokgropar brukar ha.

Gropen kan eventuellt ha haft en överbyggnad, vilket de sammanhängande kolsträngarna som fanns redan på ytan kan vara rester av. Något som vi funderat på de sista dagarna, till följd av vattenproblemen, är om man har velat nyttja sig av vatten/fukt i anläggningen? Nu är grundvattnet högt, men under järnåldern (vi utgår för tillfället från att anläggningen har liknande dateringar som vi redan har på boplatsen, d v s århundradena före eller efter Kristi födelse) var anläggningen belägen på en udde direkt på havsstranden. Då bör kanske närheten till havet göra att gropen kanske fylldes med vatten även när den anlades? Vad vill man åstadkomma i en grop, där man eldar och vill hålla värmen (stenpackningen gör att värme bevaras under en längre tid) men samtidigt vill ha fuktigt?

Frågorna är många, och nu till veckan påbörjas arbetet med att försöka besvara frågor som bland annat rör anläggning 7´s konstruktion och användningsområde. Arbetet med att sammanställa undersökningsresultatet kommer att pågå under några månader här framöver. Prover kommer att skickas på analys och när vi får analysresultaten kommer dessa att delges här på bloggen. Lokal 7´s blogg kommer att uppdateras när ny information finns att tillgå och om nya tankegångar uppstår.

Grävgänget på lokal 7. Stående från vänster: Frida Palmbo, Sandra Lundholm, Maria Högberg, Ola Kronberg, Magnus Reuterdahl. Stående i Burenhult-pose från vänster: Jannika Grimbe, Pernilla Pettersson och Liselotte Svanborg © Norrbottens museum

/Frida; som kommer att sakna Lantjärv

tisdagen den 2:e oktober 2007

Sista veckan i fält!

Så har vår sista arbetsvecka ute i fält startat. Vi kämpar tappert in i det sista, då anläggning 7 tycks vara bottenlös. Nästa vecka påbörjas inomhusarbetet; ta hand om fynd, skicka prover för analys och försöka rensa upp i röran man drar med sig in...

Grundvatten
I den nordöstra kvadranten vi gräver av anläggning 7 har vi i veckan fått problem med att grundvatten sipprar in i schaktet. Det är med andra ord svårt att gräva - känns mest som att vi skyfflar lervälling och Sandra och Magnus börjar se ut som att de har gyttjebrottats i schaktet. På grund av allt vatten blir det svårare att komma ner i botten av anläggningen, så att denna kan ritas i profil. Vi har hyrt in en pump (ni kan ju tänka er åtta humanister som ska få igång en bensindriven pump... men det gick till slut som tur är) som förhoppningsvis ska hålla undan vattnet så gott det går, så att vi kan gräva oss ner eftersom och få profilen ritad.

Sandra skyfflar lervälling i nordöstra schaktet, anläggning 7. Vattnet i botten på schaktet blir väldigt skummigt, vilket kan ses på bilden. Beror skummet på någon form av aktivitet som ägt rum i gropen under vår förhistoria eller beror skummet på naturliga processer i marken? © Norrbottens museum

Sandra ser till så att vattnet pumpas upp ur schaktet © Norrbottens museum

Kokgrop?
Kan det vara så att anläggningen vi undersöker är en form av kokgrop? Vi var inne på det i slutet på förra veckan. Om anläggningen är en kokgrop borde stenpackningen fortsätta in i den nordvästra kvadranten. Idag har vi tagit oss ner en bit i den nordvästra kvadranten och vid stick med sond känner vi inte alls någon stenpackning... däremot ser vi gropens form i profilen. Marken vi sondar i är väldigt packad och vi kommer inte ner så djupt, så det är i och för sig inte omöjligt att det skulle komma mer sten... vi får se i morgon, vad som händer när vi tar oss ner i schaktet.


Stenpackningen framrensad, även i mitten närmast profilkanten till höger i bild. I utkanten av stenpackningen har stenar plockats bort i omgångar, därför är stenpackningen i mitten på en lägre nivå än stenen runt om © Norrbottens museum

Full fart på undersökningen av anläggning 7. Pernilla ritar profiler, Jannika och Ola har påbörjat undersöka nordvästra kvadranten och Sandra kämpar med vattnet i den nordöstra delen © Norrbottens museum

Sista veckan - första benfyndet!

Igår, vid nedgrävning av stenpackningen och kolet i anläggning 7 framkom fragment av (dåligt) brända ben. Magnus som är osteolog (benexpert) har bedömt att benen är från medelstort däggdjur. Det är intressant att benen inte är från säl, då kokgropar ofta brukar anses ha med sältranstillverkning att göra, trots att det inte alltid finns belägg för denna tolkning. På lokal 20 (http://haparandabanan.blogspot.com/) har i sommar en trattformad kokgrop undersökts, där obrända sälben hittades. Vi kommer att skicka våra ben dels på närmare osteologisk analys med en förhoppning om att kunna artbestämma dem bättre. Som det ser ut nu kommer vi även att sända ben för C14-analys för att bestämma ålder på dem (och anläggningen).

Kvartsfynd
Liselotte och Maria har fortsatt med rutgrävning på yta A, dels på ytan kring anläggning 5 och de 4 rutor där slagplatsen är koncentrerad. De har gjort kvartsfynd på båda dessa ställen, så vi fortsätter rutgrävningen så långt vi hinner denna vecka.

Liselotte och Maria rutgräver på yta A © Norrbottens museum

2 dagar
Vi har två dagar kvar att färdigställa slutundersökningen av lokal 7. Vi gör vårt bästa för att göra så bra dokumentation som möjligt av anläggning 7, trots tidspressen och trots att grundvattnet sätter käppar i hjulen för oss. Men man kan hinna mycket på 2 dagar... Återkommer med rapport på torsdagkväll...

/Frida